Rädslan

Jag förstår inte hur jag ska kunna bo i den här staden när jag så fort jag ska åka buss eller gå på stan eller gå och handla, så är jag rädd. 

Rädd för att råka springa på honom... och speciellt att springa på honom när jag är själv.

Jag har sett honom en gång när jag varit själv, och en gång när jag varit med min syster. och varje gång har mitt psyke brutits ner och jag vet inte vad jag ska göra, jag blir stel, kan inte prata, tårögd... och får sån extrem ångest. Alla minnen spelas upp inom loppet av 20 sekunder, allt det som jag helst bara vill förtränga och glömma. Jag är inte rädd att han ska slå mig eller typ säga nått jag vet inte vad jag är rädd för, det var ju så länge sen nu, minst 3 år. Men bara åsynen av honom gör mig fortfarande så illamående

Jag får väl helt enkelt hålla mig på Campus....