-

Hela min kropp värker, öronen dunkar, näsan rinner och gör ont, halsen är... inte KUL.
SJUK. jag orkar inte vara sjuk! Vi har ju precis börjat skolan och jag vill ju bara komma igång och att allt ska bli som vanligt, men nej nej då ska jag bli sjuk istället -.-

Idag hände dessutom det som, verkligen inte fick hända. Mitt ex (Som för övrigt är något slags psyko) har tydligen börjat på Linnéuniversitetet. Jag vet inte om jag kommer att klara av att hela tiden behöva titta mig över axeln för att se om han är i närheten. Att jag hela tiden kommer behöva vara rädd för att stöta på honom. Jag är inte rädd för att han skulle göra mig något, jag är rädd för att all ångest jag kände när han och jag var tillsammans att de ska komma tillbaka. Jag orkar inte må så dåligt som jag gjorde då, jag vet inte om jag klarar av att gå igenom de igen. Jag har inte samma stöttepelare som jag hade då. Bara tanken på de gör att jag får ångest. Jag trodde att jag var starkare nu, att allt jag gått igenom har gjort att jag har ett lite hårdare skal. Men det är nog bara önsketänkande. Sånt man tänker när man har en bra dag, sånt som folk säger till en för att peppa en och göra en lite glad. Men jag känner ju att jag fortfarande är lika skör, att jag lika lätt kan knäckas igen.