Har nu suttit ett tag och lyssnat på denna låten och jag tänker på killen jag träffade för mer än tre år sen. Och jag kan inte låta bli att gå in på hans Facebook och se om han fortfarande är tillsammans med hans nuvarande tjej... och de är han ju såklart. Varje gång. Jag vet inte varför det är så svårt att släppa taget och gå vidare men jag kan bara inte göra det. Hoppet är ju det sista som lämnar människan sägs det.
Jag märker ju att de killar jag har varit intresserade av på senaste tiden har varit väldigt lika den killen jag träffade då för tre år sen. Men jag vet inte om det bara har med min smak på killar att göra eller om jag försöker hitta ett substitut för honom. Jag har flera gånger trott att... ok nu är det lugnt nu har jag kommit över honom, men sen kommer det... som ett slag i ansiktet... ångesten, smärtan i hela kroppen och sömnlösa nätter. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det, men jag kommer väl underfund med det också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar